Jag har varit uppfylld av meningslöshet de senaste dagarna. Jag har sett avgrunden bortom stupet igen, men jag har inte ryggat tillbaka. Jag har stått stilla och tänkt: hur kan jag lossa dessa säkerhetslinor som dödsrädslan innebär. Hur kan jag ge mig hän åt denna lösningarnas lösning.
Det verkar inte som jag kommer att få det jag vill ha. Jag är 31 år, och om jag får leva så verkar det som jag inte kommer att få det jag vill ha.
Det finns en enda person jag längtar efter just nu. Det är min bästa vän, som jag övergav och som övergav mig. Jag vet inte riktigt varför, men han är den ende jag längtar efter just nu.