Drömkvinnan blev min, jag blev hennes drömman, vi blev varandras på riktigt, och jag, min vana trogen, började se grönare nyanser på andra sidan för att till slut gå över till andra sidan, till den gamla mest utnötta platsen av dem alla.
Följden blev smärta. För alla. Och gräset ser nu dött ut på båda sidorna.
Det enda jag kan hoppas på nu är att jag kan ge näring åt gräset där jag står. Jag vet inte hur jag annars ska överleva. Eller varför.
Advertisement
